hej igen!

nu är de så att jag har besluts ångest, jag har ingen aning om vilken tattoo jag vill ha. jag vet att jag vill ha en Koifisk och en Lotusblomma, men frågan är då vilken sort ska jag ha, den sysns inte för den är under bröstet vid revbenen, men i alla fall, jag vill ju visa min tattuering när de är sommar eller när man badar osv, har ni några tankar eller förslag sklulle de vara sjukt roligt att få veta de :D

här är i alla fall 2 av de jag skulle kunna tänka mig. OBS jag ska ha både en koifisk och en lotusblomma, alltså typ att fisken simmar under blomman. aja! i alla fall, här har ni en bild som exempel :D

Puss och kram!!

Nu ska ni få veta saker om mig, vissa av er kanske inte gillar vad de läser men jag tvingar er inte att vara kvar heller. de som tycker att något av de jag skriver ser okej ut att läsa får järna stanna kvar och läsa vidare.

Nu är det så här, innan jag börjar skriva vill jag tala om att jag är dylektiker, så har ganska svårt att stave men de får ni stå ut med. ADHD har jag med så vissa saker som skrivs här kommer vara aggresivutbrott så ta de med en nypa salt, juste de beror ju på hur många som kommer läsa bloggen så klart, för jag vill inte att den ska synas på min facebook. Vill inte att mina nära och kära ska se hur jag mår innerst inne. så jag skriver en blogg som andra kan läsa och försöka förstå hur de ligger till hos vissa människor.  Jag kan ju börja med att tala om hur min barndom va.

Min barndom va vell som alla andras, mycket skador och bus. jag har få minnen av att de va dåligt under den tiden jag va som minst. Det är bara få saker jag kommer ihåg och har men för redan i dag. En av min närmsta va alkolist och lite våldsam när **** blev arg. (Jag skriver inga namn eller kön för de pekar bara ut dem).  De va den tiden jag va som minst och de är det ända minnet jag kommer ihåg.

senare i livet runt 4an till 6an va det kanske den jobbigaste tiden i mitt liv. jag va mobbad, dag in och dag ut. kännde mig värdelös och inte värd något. det jag kan komma ihåg va att jag hade en riktigt bra vän under den tiden. men mobbningen kommer alltid att finnas i mina tankar, jag hade ont i magen, huvudet, mådde illa kännde mig febrig, jag ville värkligen inte gå till skolan, de gick så långt att min pappa ville polisanmäla de som gjorde så mot mig och skolan för att dom inte såg vad som hände. men jo tjena de hände inget, de tog 3 år innan någon ryckte in. Efter att mobbningen slutat hade jag extremt svårt att hitta vänner, hade alltid i baktanke att ; Nej, de går inte att lita på någon.  men så klart va de inte. jag hittade vänner, de kanske inte va de bästa vännerna jag hade, för i stället för att vara mobbad så mobbade jag andra.

Den tiden va inte en bra tid, för när 6orna blev 7or så va jag en mobbare och en elev som inte va en dans på rosor. men vad ska man göra om man letar efter bekreftelse. under 7 till 9an hände det mycket. jag fick diagnosen dyleksi (hur de nu stavas har jag ingen aning om). Jag började skolka, mobba, snatta, röka, dricka. allt för att få bekreftelse. de slutade med att jag gjorde saker som jag inte ville. jag fick en sådan ångest att jag började skära mig, bränna och rispa i mig själv. de började med små sår men när de inte hjälpte blev de fler och större. efter denna berjod så upphörde de värsta. men ångesten växte och växte. men ajg försökte trycka ner den.

Under sommarlovet efter 9an så mådde jag skapligt bra. jag umgicks med min älskade ängel, mitt liv mitt allt. Vi två va erövarna över världen. så känndes de att hitta min själsfrände och min andra hälft.

jag började första ring, de gick bra, inge skolk eller självmisshandel. de va först i andra ring som allt rasade. under första halvåret i andraring så gick en nära släckting och vän bort. Det va just denna stund mitt liv rasade samman, ingen kunde stoppa mig nu, ville jag ta mitt eget liv så skulle jag göra de. Kvällen efter begravningen va jag ute och söp. jag drack tills jag inte klarade mer, men hela tiden med ett leende på läpparna, ville inte visa vad som gick runt i mitt huvud. Sista glaset med vin häller jag i mig går ut och tar en cigg. jag tänker hela tiden på de hämskaste tankar jag haft. för att dämpa smärtan i min själ så bränner jag mig med ciggen några gånger. den kvällen slutade med att jag åkte in på psyket. efter vistelsen på psyket fick jag en ADHD utredning, och de va solklart att jag hade ADHD.

Jag gick på möten en dag varje vecka för att prata ut med någon som inte tillhörde familjen. De gick bra jag mådde bra igen, eller bra vet jag inte men hyfsat. tankarna va kvar men jag kännde inte att jag va tvungen längre, de hände bara någon gång då och då när något jobbigt hänt och när ångesten blev för stor. men de va inget farligt.

Det va tills nu.. just i denna dag är mitt liv upp och ner. det är kanske därför jag skriver på en blogg. för att få bekreftelse igen...

Jag gör saker, säger saker. jag känner inte igen mig själv. jag tror jag håller på att bli någon annan.

tillsvidare när orken kommer blir de mer....