Jag sitter hemma hos mamma nu, som jag skrev tidigare så flyttar jag till Holland och jobbar som Groomer åt en familj vid Tyska gränsen.

Saker jag gjort får mig att må illa, jag har svårt att sova på nätterna. Jag kan inte sluta att ta två steg bak och ett fram. Jag har gjort fel och det vet jag, men R du behöver inte ringa och säga så för att få mig att må mer dåligt än vad jag redan gör.. De är inte okej att göra som jag gjorde och de vet jag. Men jag kan inte få de ogjort även om jag vill det! Jag ångrar mig tusen gånger om, och jag har bett om ursäkt så nu är det inte upp till mig att förlåta eller inte.

Ångesten börjar komma tillbaka nu, kroppen bryter ner sig själv för att jag har näringsbrist. Blåmärken kommer fram om man bara slår i lite lätt någon stans, infektion i huden för att immunförsvaret inte vet vad som är sjukt och inte. Yrsel och illamående börjar jag bli van med, dock inte kräk reflexerna efter maten, har inte vant mig vid de ännu. Och ni som tror att jag har haft det lätt i mitt liv har helt fel.. Jag hade/har sjukt dåligt självförtroende och dålig självkänsla.

ännu har jag inte lärt mig vad som skadar andra och vad som skadar mig själv. Jag jobbar på det, jag gör verkligen det..

Och K.. Tror du att jag gjorde detta för att få dig att må dåligt? Att jag ljög om det jag sa?

Jag vet inte vad jag säger och gör längre, jag vet inte vem jag själv är, hur ska jag då kunna förklara för någon jag verkligen tycker om hur jag tänker och mår?

Jag har adhd och bipolär2, men det är inget jag kan styra över, jag har mått dåligt sen barnsben. Jag va mobbad och jag hade få vänner. Jag var ensam mer än halva mitt liv..

Så jag skriver detta från hjärtat...

Förlåt mig K.F